Recension
the-intern

The Intern (2015)

av Ludvig 8 januari 2016 12:01
Lagom

Robert De Niro och Anne Hathaway i en komedi av Nancy Meyers som är ansvarig för godingarna Föräldrafällan och It’s Complicated. Det här kan bara bli bra eller hur?

Den handlar om Ben Whittaker (Robert De Niro), en sysslolös änkling och pensionär, som börjar praktisera på en online modebutik. Han blir dock tilldelad den excentriska chefen Jules Ostin (Anne Hathaway) som varken har tid eller intresse att jobba med honom.

Den bäddar upp för en riktigt bra feelgoodfilm med generationskrockar och parodi på dagens nya vuxna entreprenörer som försöker vara nytänkande och hippa men när en 70 år gammal man kommer blir de klumpiga och inte så belevade.

Den charmige Ben vinner sina kollegors hjärtan med sitt lugn och världsvana. Så fortsatte det genom hela filmen, alla planteringar var på tok för uppenbara och det mesta gick att förutse, vilket är döden för en komedi. Robert De Niros karaktär blev vän med alla, även med de ovärdiga. Filmen slutade oväntat men inte på ett bra sätt, väldigt odramatiskt och enkelt. Om man känner för att vila hjärnan i 121 minuter gör den här filmen jobbet men när eftertexterna börjar rulla och hjärnan kommer igång igen och man börjar tänka efter så rynkar man lite på näsan.

Trots det tycker jag att filmen har ett fint budskap: att prata med varandra, både i äktenskap och utanför äktenskap. Berätta för varandra hur ni känner, visa er sårbara, för tystnad kan göra mer skada.