Recension
ffdp-got_your_six

Five Finger Death Punch – Got Your Six

av Joakim 7 januari 2016 11:01
Starkt

Five Finger Death Punch bjuder återigen på välmixad amerikansk hårdrock och det är fläskigare än någonsin.

Hela 14 låtar och 48 minuter bjuds vi på på denna arga platta. Riffen är tunga och baskaggen slår hårt mot högtalarmembranen precis som på tidigare album. Det är bra och det är familjärt. Plattan börjar med titelspåret Got Your Six som börjar med lugnt fingerspel för att sedan dra iväg med drivande gitarrer och så fortsätter det men i grund och botten svävar vi mellan klassisk hårdrock, amerikansk metal och pop. Vissa låtar skulle kunna bli riktiga radiolåtar. Allt är dock paketerat på sant FFDP-vis, vilket gör att skivan inte börjar spreta iväg.

Skivan är full med aggressivitet och handlar om att inte ta skit. Musiken smattrar på för att då och då ta pauser i halvtempo. Ivan Moodys röst är raspig och aggressiv för att då och då blomma ut i skönsång. Det är angenämt att lyssna på samtidigt som det är energigivande.

Som alltid på en skiva med så många låtar känns vissa som utfyllnad. Här skulle jag vilja nämna Ain’t My Last Dance och My Nemesis. Det är inga dåliga låtar men när refrängen kickar in känns det som man hört det förut. Det är poppigt men hårt, någonting som blivit väldigt mainstream på senaste tiden. Därefter tar dock No Sudden Movement vid och vi är tillbaka på den dammiga vägen med våra pickuptrucks med extra stora däck. Låten är full av action och driv.

Plötsligt dyker det upp en ballad i klass med Coming DownAmerican Capitalist som i princip känns som skivans sista låt – Diggin’ My Own Grave. Faktum är att den nästan låter likadant. Det blir så mer tydligt då att skivan är alldeles för lång för sitt eget bästa.

Skivan avslutas sedan med 5 kraftpaket som snarare kunde ha utgjort den största delen av skivan. Detta är ett bra album som dock till slut blir en matta av oväsen på grund av all utfyllnad för att sedan vakna till igen mot slutet. Jag fastslår att jag måste stå fast vid min åsikt att de flesta album inte klarar att vara längre än cirka 7 låtar men avslutar med att vara nöjd med vad jag fått höra.

Bästa låtar: No Sudden Movement, This Is My War